Råd till personer från krigsdrabbade områden

Många människor vet inte så mycket om hur man kan reagera när man varit med om en allvarlig händelse, där ens eget och närståendes liv varit hotat.

Om man känner till vilka reaktioner man normalt kan förvänta sig blir det ofta lättare att acceptera både sina egna och närståendes reaktioner. Då förstår man också att de är rimliga, med tanke på de starka påfrestningar man varit utsatt för.

Av samma skäl kan det vara bra att de närmaste i familjen, i vänkretsen och på arbetet känner till dessa reaktioner. Även om somliga kan reagera mycket kraftigt, betyder det inte att alla gör det.

Känsla av overklighet

Under den första tiden efter en allvarlig händelse har många en känsla av overklighet. Man vet vad man varit med om, men det känns ändå ofattbart. Många kan beskriva upplevelser av inre tomhet och känslomässig "stumhet".

Det kan ibland vara svårt att komma ihåg väsentliga delar av det som hände. Med tiden blir hela händelseförloppet allt tydligare, och då kommer oftast också de starkaste reaktionerna.

Påträngande minnesbilder

Man kan, ibland under ganska lång tid, ofta återvända i tankarna till det man varit med om, vare sig man vill eller inte.

Minnen, i form av exempelvis synbilder, kan vara så verkliga, att man får en känsla av att vara tillbaka på platsen där allt hände. Sådana påträngande och obehagliga minnesupplevelser kan återkomma både i vaket tillstånd och i drömmen.

Inre oro och sårbarhet

En stark inre oro och känsla av sårbarhet är vanligt. Dessa känslor blir under en tid starkare och mer plågsamma, när man i minnet återupplever det som hänt. Det kan ofta vara svårt att inte tänka på de upplevelser man haft.

Den inre oron kan leda till att man blir rastlös, får svårt att sitta still och att koncentrera sig på andra saker. Några blir mer otåliga och lättirriterade än de annars brukar vara. Andra får svårt att överhuvudtaget sätta igång med någonting.

Olika kroppsliga reaktioner

Det är vanligt med kroppsliga reaktioner som:

  • darrningar
  • svettningar
  • huvudvärk
  • hjärtklappning
  • yrsel och svimningskänsla
  • minskad eller ingen aptit alls
  • matthet
  • spänningar och värk i musklerna, främst i bröstkorgen, axlarna och nacken.

Känslor av katastrof

Ängslan och oron efteråt kan också visa sig i att man blir rädd för att en ny katastrofal händelse ska drabba en själv eller ens familj. En del upplever en ökad vaksamhet, till exempel att man rycker till vid minsta ljud.

För många kan tryggheten i livet försvinna när man varit med om en allvarlig och kanske livshotande situation. Detta kan leda till en oro för att man själv eller någon i ens familj ska bli sjuk eller dö.

Hos barn kan detta märkas som klängighet och ökat behov av närhet. Har man tidigare varit med om andra eller liknande svåra händelser, kan minnet av dessa återuppväckas på nytt.

Sömnproblem och mardrömmar

Det kan vara svårt att somna. När man somnar kan de plågsamma minnena dyka upp i tankarna. Sömnen blir orolig och man kan vakna ofta och tidigt på morgonen.

Hos en del upprepar sig det som hände i form av mardrömmar. Mardrömmarna kan också handla om andra hotfulla situationer än dem som man upplevt. Man blir mindre plågad av mardrömmar och påträngande minnesbilder, om man talar med någon om det som hänt.

Om sömnen blir mycket dålig under flera nätter i rad kan man bli sliten och irriterad. Det kan då vara värdefullt att få något insomningsmedel under en kort period. Men man bör vara försiktig med att använda alkohol.

Överlevnadsångest och skuldkänslor

För en del människor kan det kännas obehagligt att de själva överlevt och klarat sig oskadade medan anhöriga, släktingar och andra finns kvar i landet, kanske skadats eller omkommit.

Detta kan leda till en upplevelse av skuld och att man inte tillåter sig att känna lättnad över att man själv överlevt och kommit från exempelvis krigsområdet.

Relationen till andra påverkas

Ilska och irritation är vanliga reaktioner. Ilskan kan riktas mot närstående utan att man menar detta, vilket kan förstärka skuldkänslorna.

En del människor kan känna behov av att dra sig undan och vara ensamma. För andra kan ensamheten kännas svår, eftersom de då blir helt utlämnade åt egna tankar och känslor.

Frågan om livets mening

När man varit med om en tragisk och svår händelse, är det mycket vanligt att man börjar fundera över livets mål och mening. Man kan då komma att omvärdera mycket av det man tidigare uppfattat som självklart.

Några enkla råd

Prata med andra

Prata med andra människor, både med dina närmaste och gärna, om det är möjligt, med andra som varit med.

Även om det är svårt att berätta, och du tycker att känslorna rivs upp igen, är det oftast bra och ibland nödvändigt att få dela upplevelser, tankar och känslor med andra.

Genom att gång på gång få berätta och gå igenom delar av händelseförloppet, får du bättre grepp om det som hänt. Du kan också bli mindre plågad av mardrömmar och påträngande minnesbilder.

Låt andra läsa detta

Anhöriga eller andra som inte var med kan bli oroliga av de ibland starka reaktioner som kan komma efter en allvarlig och livshotande händelse, som den du upplevt.

Det kan därför vara till hjälp för dem, och indirekt också för dig själv, att låta dem läsa denna artikel.

Tänk på barnen

Tänk på att barn och ungdomar inte har samma möjligheter som vuxna att förstå eller tolka de upplevelser de kan ha fått i det drabbade området. Det gäller även upplevelser de kan få här hemma från TV:n, till exempel från en rapportering vid en katastrof eller från ett krigsområde.

En god hjälp för att hantera vad de upplevt och förstå att faran för egen del och för den närmaste familjen är över, är att vuxna:

  • finns där för frågor och funderingar
  • berättar om det som händer och hänt
  • snabbt kommer tillbaka till vardagens rutiner och normala aktiviteter
  • gör trevliga saker med barnen och tonåringarna.

Bra med aktivitet och arbete

För de flesta är det en klar fördel att komma tillbaka i arbete så snart som möjligt. Det är ofta bra att på det sättet återvända till vardagen igen. Ställ dock mindre krav på dig och din arbetskapacitet den närmaste tiden.

Fysisk aktivitet är ett bra sätt att avreagera sig.

För den som varit med om en allvarlig händelse det normalt att reagera på det sätt som beskrivits här. Vanligtvis minskar reaktionerna efter hand som man får chans att tänka igenom, förstå och bearbeta det man varit med om.

Minnena kommer inte upp lika ofta, och de känslor som minnena väcker blir mindre plågsamma och inte så överväldigande som i början.

Fråga om råd

Om du är osäker på hur du ska göra kan du dygnet runt fråga en sjuksköterska och få ett personligt svar inom två timmar genom att logga in på Vårdguidens e-tjänst Mina vårdkontakter.

Du kan även dygnet runt prata med en sjuksköterska och få råd, ring Vårdguiden på telefon 08-320 100. De som svarar kan även tala om vilken vårdcentral du är listad på.

För råd på arabiska ring 08-528 528 38.

Sök vård i tid

Reaktionerna kan av olika orsaker bli så starka, plågsamma eller långvariga att man behöver hjälp. Vänta då inte för länge med att kontakta någon, som du tror kan hjälpa dig. Du kan exempelvis vända dig till din vårdcentral, företagshälsovården eller en psykiatrisk öppenvårdsmottagning. Barn och ungdomar kan vända sig till barn- och ungdomspsykiatrin, BUP.

Adress och telefonnummer till en vårdmottagning hittar du genom Hitta vård och omsorg. Nu finns även möjlighet att kontakta vissa mottagningar och beställa en tid via Vårdguidens e-tjänst Mina vårdkontakter.

Artikeln uppdaterad: 2011-01-04
Ansvarig redaktör: Malin Erlingson, Vårdguiden
Författare: Eva Håkanson, leg. psykolog/leg. psykoterapeut, CeFAM Kris- och katastrofpsykologi, SLL
Granskare: Eva Håkanson, leg. psykolog/leg. psykoterapeut, CeFAM Kris- och katastrofpsykologi, Karin Jacobsen, Handläggare, Kommunförbundet Stockholms län

6 av 7 läsare (86%) har svarat att de har haft nytta av informationen
Hade du nytta av informationen? Ja Nej
Ja Nej

Tack för ditt svar!

Eventuell kommentar: (Max 600 tecken)

Vi läser alla kommentarer men har ingen möjlighet att svara. Har du frågor kan du i stället ringa Vårdguiden på telefon 08-320 100.

Skriv ut
EPiTrace logger