Igångsättning

Varför sätter man i gång en förlossning?

Det finns olika anledningar till att man sätter i gång en förlossning. En av de vanligaste är att förlossningen inte har startat av sig själv inom 42 veckor. Ibland måste man sätta i gång en förlossning före beräknat förlossningsdatum, till exempel när kvinnan har drabbats av havandeskapsförgiftning, när barnet inte växer som det ska eller när fostervattnet har gått men förlossningen inte startar spontant.

Du är delaktig i beslutet

När du får besked om att förlossningen bör sättas i gång berättar läkaren eller barnmorskan vad en igångsättning innebär i just ditt fall. Du får veta vilken eller vilka metoder man tänker använda, hur igångsättningen går till och vad du bör tänka på. Sjukvårdspersonalen ser alltid till mammans och barnets bästa, men det är viktigt att du är delaktig i beslutet och känner att det är det bästa för dig och ditt barn. Ställ gärna frågor så att du känner dig trygg och är väl förberedd.

Så här går en igångsättning till

När du kommer in till förlossningen tar en barnmorska och ibland en undersköterska emot dig. De undersöker hur barnet ligger i livmodern, mäter ditt blodtryck och din puls samt kontrollerar fostrets hjärtljud med en så kallad CTG–apparat. Därefter undersöker läkaren livmoderhalsen för att se hur mogen den är. Utifrån dessa kontroller och din hälsa beslutar läkaren om hur förlossningen ska sättas i gång.

Hur lång tid tar det?

Kvinnor reagerar olika på de olika metoderna. Det går aldrig i förväg att veta hur lång tid din förlossning kommer att ta. Ibland kan det dröja upp till två dygn från det att man inlett igångsättningen tills dess att förlossningen startar. För förstföderskor tar förlossningen ofta längre tid än för omföderskor, oavsett om man blivit igångsatt eller inte.

Olika metoder

De olika metoderna används utifrån varje kvinnas individuella situation. Ofta behöver man kombinera de olika metoderna.

Svepa hinnor

Barnmorskan lossar med fingrarna hinnsäcken som barnet ligger i från livmoderväggens nedre del. När man sveper hinnor kan förlossningshormonerna komma i gång.

Ta hål på fosterhinnorna

En annan metod för att sätta i gång en förlossning är att ta hål på fosterhinnorna. Hålet görs antingen med ett instrument eller med ett finger. Fostervattnet rinner ut och barnets huvud sjunker ned och pressar mot livmoderhalsen. Det gör att värkarna sätter i gång precis som när vattnet gått på naturlig väg. Det varierar hur lång tid det tar från det att hinnorna spräckts tills dess att värkarna kommer i gång. Ibland behöver man komplettera med värkstimulerande dropp. Den här metoden gör ofta att sammandragningarna blir häftigare.

Hormondropp

Värkstimulerande dropp ges om livmoderhalsen är mogen. Droppet innehåller hormonet oxytocin och ges intravenöst, det vill säga direkt in i en blodåder. Dropp kan även ges när förlossningen och värkarna har satt i gång men värkarbetet inte är tillräckligt effektivt eller har avstannat på grund av trötthet eller smärtlindring. Det används även vid förlossningar som satt i gång helt av sig själva men där värkarbetet avstannat.

Ballongmetoden (bardmetoden)

Ballongmetoden innebär att man för in en kateter – en mjuk plastslang – med en specialballong fäst i ena änden genom livmoderhalsen och upp i livmodern. Sedan fylls ballongen med koksaltlösning. Ballongen trycker mot livmodermunnen som då får i gång förlossningshormonerna. Barnmorskan snurrar på slangen var trettionde minut och får på så sätt värkarna att starta och modermunnen att öppna sig. Slangen ramlar ofta ut av sig själv när modermunnen öppnat sig 3-4 centimeter, i annat fall tar man ut den. Därefter tar man hål på fosterhinnorna för att få i gång värkarbetet. Ofta ger man också ett värkstimulerande dropp.

Tabletter och gel

Om livmoderhalsen är omogen får du en salva eller en tablett med hormonet prostaglandin som förs upp i slidan. Det fungerar så att livmoderhalsen gör sig startklar för värkarbetet. Vanligtvis fortsätter man sedan med ett hormonstimulerande dropp. Därefter kan förlossningen fortsätta på vanligt sätt.

Nackdelar med igångsättning

Förlossningen kan ta längre tid om du blivit igångsatt. Det är svårt att ställa in mängden hormoner och om den inte blir lagom kan livmodern dra ihop sig i så kallade pinvärkar, som inte leder förlossningen framåt. Värkarna kan också bli för häftiga och täta så att kvinnan inte får någon paus i värkarbetet. Det kan i sin tur göra att syretillförseln till barnet blir sämre. Varje kvinna är dessutom unik och reagerar olika på hormoner.

Ibland kan komplikationer som uppstår i samband med en igångsättning leda till att man måste göra ett akut kejsarsnitt. Det är vanligare med akut kejsarsnitt vid igångsättning än när kroppen själv sätter i gång förlossningen. När man fattar beslut om att sätta i gång en förlossning görs det för att fördelarna ändå överväger nackdelarna.

Ibland fungerar inte igångsättning

Om igångsättningen görs innan kroppen är redo kan det ibland krävas upprepade behandlingar innan förlossningen verkligen startar. Om förlossningen inte sätter i gång efter upprepade försök kan det bli aktuellt med kejsarsnitt.

Fråga om råd

Undrar du över något? Du kan dygnet runt fråga en sjuksköterska via internet genom att logga in på Mina vårdkontakter och få ett personligt svar inom två timmar.

Du kan också dygnet runt prata med en sjuksköterska och få råd, ring Vårdguiden på telefon 08-320 100. De som svarar kan även tala om vem som är din husläkare.

På andra språk

• För råd på arabiska, ring 08-528 528 38.
• För råd på bosniska, kroatiska eller serbiska, ring 08-528 528 96.

Sök vård

Din barnmorska vet hur länge du gått över tiden och när en eventuell igångsättning måste ske.

Läs mer

Läs mer i menyn till vänster eller genom att klicka på länkarna uppe till höger.