Är du orolig för ett barn i din närhet?

Att vara orolig och misstänka eller veta att ett barn inte mår bra är svårt. Många väljer att inte göra något alls för att de inte vet vad de ska göra. Eller för att de tror att det kan bli värre för barnet om de lägger sig i. Men alla barn har rätt att växa upp i en trygg och säker miljö. Och alla barn som inte gör det behöver känna att det finns människor som ser vad som händer och bryr sig om det.

Tecken på att barn eller ungdomar mår dåligt

Ett barn som mår dåligt kan visa det på olika sätt. Barn som behandlas illa kan vara nervösa, ensamma, lukta illa eller vara aggressiva. Någon kanske ofta har blåmärken, är borta mycket från skolan, mobbar andra barn eller skadar sig själv.

Om ett barn berättar att det blir slaget, sparkat eller inte får mat och kläder ska du alltid ta det på allvar. Barn och ungdomar som inte mår bra kan göra saker som skadar dem själva eller andra. Det kan handla om brott, droger eller prostitution. En del barn och ungdomar som utsätts för våld och sexuella övergrepp behöver då att någon ingriper.

Socialtjänsten i din kommun kan ge dig råd om hur du ska gå vidare med din oro. Du kan ringa eller skriva och du kan vara anonym. Kom ihåg att det alltid är bättre att ringa en gång för mycket än att inte göra något alls. När du kontaktar socialtjänsten och berättar att du misstänker att ett barn inte mår bra kallar socialtjänsten det för att du gör en anmälan.

Anmälningsplikt

Alla som jobbar med barn och ungdomar är skyldiga anmäla till socialtjänsten om de misstänker att ett barn inte har det bra. Det gäller till exempel personalen i skolan, på fritids, inom sjukvården, polisen och kyrkan.

Privatpersoner och de som arbetar med ideell verksamhet som misstänker att ett barn inte har det bra bör kontakta socialtjänsten.

Du som är privatperson har rätt att vara anonym när du kontaktar socialtjänsten, men det gäller inte för den som arbetar med barn.

Det är viktigt att komma ihåg att du inte behöver veta säkert att barnet inte har det bra. Det räcker med att du känner oro för barnet. Det är socialtjänstens uppgift att utreda situationen och avgöra vilket stöd eller skydd som eventuellt behövs.

Du som anmäler har oftast inte möjlighet att få information om socialtjänstens utredning. Det kan upplevas som frustrerande eftersom du bryr dig om barnet och vill försäkra dig om att det får hjälp. Orsaken är att socialtjänsten har tystnadsplikt, så kallad sekretess. Sekretessen är ett skydd för den eller dem som utredningen handlar om.

Vad händer när du kontaktar socialtjänsten?

När socialtjänsten får reda på att ett barn eller ungdom inte mår bra tar de snabbt kontakt med barnet och föräldrarna. Därefter beslutar de om det ska startas en utredning om barnets situation.

En utredning har alltid barnets bästa i fokus. Det handlar om att ta reda på hur barnet har det hemma, i skolan och på fritiden. Socialtjänsten pratar med barnet, föräldrarna, förskolepersonal, lärare och andra personer i barnets omgivning. När utredningen är klar erbjuds barnet eller familjen det stöd som behövs. Utredningen får enligt socialtjänstlagen inte ta mer än fyra månader.

Exempel på stöd som socialtjänsten erbjuder:

• Stödsamtal med socialsekreterare
• Gruppverksamhet för barn och föräldrar
• Kontaktfamilj eller kontaktperson
• Familjebehandling med pedagoger eller terapeuter

Tvångsomhändertagande

Ibland tycker socialtjänsten och familjen olika om vad som ska göras. Om socialtjänsten bedömer barnets eller ungdomens situation som mycket allvarlig och man inte kommer överens om vilken hjälp som behövs kan barnet tvångsomhändertas. Det betyder att barnet eller ungdomen flyttas från hemmet till en annan familj eller till ett hem för unga. Tvångsomhändertagande är en rättslig process och barnet får alltid ett juridiskt ombud. Det juridiska ombudets uppdrag är att ansvara för barnets rättigheter.