Urininkontinens hos kvinnor (inkontinens)

Urininkontinens är ett mycket vanligt problem hos kvinnor – ungefär var fjärde kvinna är drabbad. Många skäms över sina besvär och tror sig vara ensamma om problemen. De söker därför inte vård.

Urininkontinens kan ha många orsaker, men är sällan tecken på någon allvarlig sjukdom. En förklaring till urininkontinens är att vävnaderna i bäckenet, samt i och kring urinröret och urinblåsan påverkas av graviditet och vaginal förlossning, det vill säga födsel genom slidan. För kvinnor som fött många barn, har dålig knipförmåga i bäckenbottenmusklerna eller tecken på framfall är risken större att drabbas av inkontinens.

Inkontinens är också vanligare hos kvinnor som har astma eller kronisk luftrörskatarr samt hos kvinnor som röker, har ett fysiskt tungt arbete, är kraftigt överviktiga eller har långvarig förstoppning. Inkontinens är även vanligare hos kvinnor med svag bindväv, till exempel åderbråck. Träning av musklerna i bäckenbotten genom knipövningar kan hjälpa liksom motion.

Inkontinens förekommer också ofta hos kvinnor som drabbats av vissa neurologiska sjukdomar, som demens, ms, Parkinsons sjukdom eller efter en stroke.

Symtom vid inkontinens

Inkontinens brukar delas in i fyra olika grupper:

• ansträngningsinkontinens
• trängningsinkontinens
• blandinkontinens
• neurogen inkontinens

Ansträngningsinkontinens

Ansträngningsinkontinens är den vanligaste formen av inkontinens hos kvinnor och innebär att man läcker urin i samband med att man hostar, skrattar, motionerar eller lyfter tungt. Ett typiskt tecken är att det kommer små skvättar urin direkt vid ansträngningen utan att man känner sig kissnödig.

Trängningsinkontinens

Vid trängningsinkontinens känner man sig plötsligt tvingande kissnödig och kan inte hålla sig tills man kommer till toaletten. Man behöver kissa betydligt oftare än normalt: tio till femton gånger per dygn mot normala fyra till åtta gånger. En person med trängningsinkontinens behöver oftast kissa en eller flera gånger nattetid.

Ibland får man tvingande trängningar men kissar bara en liten mängd. Man kan ha trängningar utan urinläckage.

Ofta blir man kissnödig vid nedkylning.

Vid urinvägsinfektion kan man drabbas av tillfälligt urinläckage och/eller tillfällig trängningsinkontinens som beror på att urinblåsan är irriterad.

En förstorad livmoder, till exempel på grund av en godartad muskelknuta i livmodern, myom, eller tumör i en äggstock kan också ge trängningar.

Blandinkontinens

Blandinkontinens innebär att man har problem både när man anstränger sig och i samband med att man känner sig kissnödig.

En kombination av trängnings- och ansträngningsinkontinens är ganska vanlig.

Neurogen blåsstörning

Vid neurogen inkontinens kan det läcka urin när som helst oavsett om du rör på dig eller är stilla. Det kan vara en liten mängd urin eller en större som kommer. Besvären kan variera från att man ofta blir kissnödig till att man blir tvingande kissnödig och inte kan hålla sig tills man kommer in på toaletten.

Dessa besvär förekommer hos kvinnor med till exempel diabetes, eller i samband med olika neurologiska sjukdomar, som ryggmärgsskador eller ms.

Urininkontinens under graviditet och efter förlossning

Graviditetshormonet relaxin påverkar vävnaderna i bäckenbotten så att de blir mer elastiska inför en vaginal förlossning. Under graviditeten tynger barnet på och graviditetshormonerna medför en försvagning av musklerna i bäckenbotten. Vaginal förlossning har betydelse och kan påverka bäckenets vävnader i olika grad. Kvinnor som fött med kejsarsnittt är också hormonellt påverkade under graviditeten och har en försvagning i vävnaderna i bäckenbotten i samband med förlossningen.

Förebyggande

Du kan börja göra förebyggande knipövningar redan under graviditeten. Be barnmorskan på din barnmorskemottagning visa var musklerna sitter och också känna efter om du gör rätt. Några veckor efter förlossningen får du komma på efterkontroll till din barnmorska. Barnmorskan ska kontrollera funktionen i din bäckenbottenmuskulatur oavsett hur du är förlöst. Genom att känna med ett finger i slidan kontrollerar barnmorskan din knipfunktion och ger dig råd efter ditt behov.

De flesta kvinnor har nog lite problem med att hålla tätt direkt efter förlossningen. Efter några månader brukar besvären avta. Besvären kan komma tillbaka när man blir äldre. Det är därför viktigt att fortsätta träna muskulaturen i och kring bäckenbotten för att förebygga inkontinens. Vid gynekologiska besök eller när du är hos barnmorskan kan du be gynekologen eller barnmorskan att kontrollera dina bäckenbottenmuskler.

Förebygga inkontinens

Det finns inte så mycket kunskap om effekterna av att försöka förebygga inkontinens, men regelbundna knipövningar och motion har troligen god effekt.

Våra toalettvanor har också betydelse. Det är viktigt att gå regelbundet på toaletten, inte för ofta, men man ska heller inte hålla sig för länge. Vanligen kissar man fyra till åtta gånger per dygn. Vid toalettbesöket ska man försöka att slappna av, sitta skönt och undvika stress och att krysta. Har man bråttom och krystar när man kissar kan de känsliga kissreflexerna påverkas.

Egenvård vid inkontinens

Träning av bäckenbottenmuskulaturen rekommenderas vid alla typer av inkontinens hos kvinnor. Träningen går ut på att öva upp snabbheten, uthålligheten och styrkan i muskulaturen genom att knipa ihop och lyfta upp bäckenbottenmusklerna så mycket det går under fem till sex sekunder och sen slappna av lika länge. Upprepa övningen under några minuter.

Så gör du

• Lägg dig ner på rygg med böjda ben. Knip ihop – som när du avbryter urinstrålen – och dra upp bäckenbottenmuskulaturen utmed slidans hela längd. Upprepa sju till åtta gånger. Träna flera gånger varje dag.
• Du kan också prova att knipa ihop och dra upp dina bäckenbottenmuskler när du står upp, till exempel när du står och väntar på bussen.
• För att kontrollera att du kniper rätt kan du prova att kissa lite försiktigare, det vill säga med minskad stråle, en kort stund – men det är viktigt att du sedan kissar klart och tömmer blåsan.
• Genom att knipa och lyfta upp bäckenbottenmuskulaturen, men inte lika kraftfullt som vid första övningen ovan, kan du träna uthållighet. Knip ihop och dra upp muskulaturen och håll kvar i 20 till 30 sekunder och slappna därefter av lika länge. Upprepa ett par gånger.

Det är bra om övningarna görs ett par gånger varje dag.

Om du är osäker på om det är rätt muskler som du tränar kan du prova dig fram genom att knipa med ett finger i slidan. Du ska känna knipet runt fingret, helst också att bäckenbotten lyfts uppåt. På Hjälpmedelsinstitutets webbplats finns information på flera språk om hur du kan träna bäckenbottenmusklerna.

Fråga om råd

Om du har frågor kring inkontinens kan du dygnet runt fråga en sjuksköterska via internet och få ett personligt svar inom en timme genom att logga in påVårdguidens e-tjänst Mina vårdkontakter.

Du kan även när som helst på dygnet prata med en sjuksköterska och få råd, ring Vårdguiden på telefon 08-320 100. De som svarar kan även tala om på vilken vårdcentral du är listad.

För råd på arabiska, ring 08-528 528 38.

Sök vård

Vid inkontinensbesvär ska du i första hand vända dig till distriktssköterskan, vårdcentralen, gynekolog eller en kontinensmottagning. Kontinensmottagningar finns vid flera vårdcentraler och sjukhus. Där arbetar distriktssköterskor och barnmorskor med specialutbildning eller uroterapeuter som har en lång utbildning inom området inkontinens.

I följande fall bör du inte vänta utan söka hjälp hos husläkare, kontinensmottagning eller gynekolog:

• om du har kraftiga trängningar som kommit plötsligt
• om du har synligt blod i urinen
• om du har svårt att tömma blåsan
• om du har en neurologisk sjukdom som till exempel ms eller ryggmärgsskada
• om det känns besvärligt med läckaget och om du själv känner dig motiverad att reda ut orsakerna och vill bli behandlad.

Adress och telefonnummer till en vårdmottagning hittar du under Hitta vård och omsorg. Nu finns även möjlighet att kontakta vissa mottagningar och beställa en tid via Vårdguidens e-tjänst Mina vårdkontakter.

Undersökning vid inkontinens

• På kvinnor görs en gynekologisk undersökning av gynekolog eller specialutbildad husläkare. Ibland görs även en enkel neurologisk undersökning för att utesluta andra orsaker till läckaget. För att utesluta att besvären beror på urinvägsinfektion tas ett urinprov.
• För att se hur effektivt urinblåsan tömmer sig mäter man hur mycket urin som finns kvar i blåsan när man har kissat. Det görs antingen med hjälp av kateter eller med ultraljud.
• För att ge en tydligare bild av besvären kan patienten få föra dagbok över sina toalettbesök under några dygn. I den skriver man ned varje gång man kissar. Man kan också få mäta mängden urin vid varje toalettbesök. Den som använder inkontinensskydd kan få väga sitt skydd före och efter användning för att mäta läckaget.
• Vid ansträngningsinkontinens görs ibland något som kallas för provokationstest. Det görs för att se hur stort läckaget blir när patienten anstränger sig vid fysisk aktivitet. Om symtomen tyder på hastigt påkommen trängningsinkontinens är det viktigt att patienten remitteras till en gynekolog.

Behandling vid inkontinens

Kontinensträning

Så kallad konservativ behandling är en beteendeinriktad behandling som innebär att man lär sig ändra sina vanor. Man genomför blåsträning och/eller ett träningsprogram för bäckenbottenmuskulaturen för att uppnå bästa blåskontroll.

För de flesta som lider av inkontinens hjälper det med information, rådgivning och träning av muskulaturen i bäckenbottnen. För att uppnå effekt behöver man dagligen träna koncentrerat vid ett par tillfällen under fyra till sex månader efter noggranna instruktioner av utbildad personal. För att kunna hitta de rätta musklerna behöver man i allmänhet få musklerna kontrollerade och bedömda av en erfaren barnmorska, gynekolog, uroterapeut eller sjukgymnast.

Träning av muskulaturen i bäckenbotten bedrivs i första hand vid ansträngningsinkontinens men har även visat sig fungera vid trängningsinkontinens. Vid trängningsinkontinens är blåsträning förstahandsmetod. Man uppmanas att hålla emot trängningarna och öka intervallet mellan blåstömningarna efterhand. En urinmätningslista, det vill säga en lista där man noterar alla toalettbesök eller läckage, är ett viktigt hjälpmedel vid denna träning.

Elektrostimulering

Elektrostimulering och akupunktur kan prövas vid både trängnings- och ansträngningsinkontinens. Behandlingen tar ofta två till tre månader och används som komplement till träning eller när inte läkemedel fungerar.

Läkemedel

Läkemedel har främst effekt på trängnings- och blandinkontinens, men läkemedel finns även för ansträngningsinkontinens.

Man har inte kunnat påvisa någon säker effekt av östrogenbehandling. Men vid trängningsinkontinens ges i regel så kallade lågpotenta östrogener som kan minska besvär som sveda och i viss mån även trängningar. 

Operation

Operation är ett bra alternativ vid ansträngningsinkontinens och om träning av bäckenbottenmusklerna inte gett tillräckligt bra resultat. Syftet med operationen är att återställa urinrörets läge under symfysen, blygdbenet. Operationen görs ofta med lokalbedövning. Man kan gå hem samma dag.

Innan en operation kan göras är det viktigt att kvinnan tillsammans med gynekologen noga går igenom sjukhistorien i övrigt och tittar på fördelar och risker med en operation.

Övrigt

Inkontinensskydd av olika storlekar kan skrivas ut av distriktssköterska, vissa barnmorskor, uroterapeuter och läkare. Inkontinensskydd ska vara individuellt utprovade och anpassade till graden av läckage.