Ätstörningar hos vuxna

Ätstörningar kan delas in i tre olika diagnoser: anorexia nervosa, bulimia nervosa och ätstörning utan närmare specifikation, UNS. I själva verket går de olika diagnoserna in i varandra och ett tillstånd kan övergå i ett annat så att exempelvis en person som har anorexi senare kan utveckla bulimi för att slutligen övergå till hetsätningsstörning.

Ätstörningar drabbar långt fler kvinnor än män – cirka 90 procent av dem som insjuknar är kvinnor. Ätstörning utan närmare specifikation, UNS, är den vanligaste formen av ätstörning. Hetsätningsstörning, som hör till de ospecificerade ätstörningarna, och bulimia nervosa är betydligt vanligare bland vuxna, medan anorexi oftare drabbar yngre personer.

Man uppskattar att det i Stockholms län finns ungefär 20 000 personer, främst flickor och kvinnor, som lider av någon form av ätstörning. Endast cirka 15 procent av de drabbade söker vård. När någon lider av anorexi reagerar ofta omgivningen på den kraftiga viktminskningen och ser till att söka vård för sin anhöriga. Andra typer av ätstörningar märks inte lika mycket utåt och de drabbade själva är ofta inte benägna att söka hjälp. Framför allt de som lider av bulimi eller hetsätningsstörning skäms ofta för sina problem och tycker att de borde klara av dem på egen hand.

Ätstörningar förekommer inte bara hos under- eller normalviktiga personer, utan även hos personer med övervikt eller fetma. Då handlar det oftast om hetsätningsstörning.

Det är vanligt att personer som lider av ätstörningar samtidigt också har andra psykiska besvär. Ungefär 65 procent av de vuxna ätstörningspatienterna har ytterligare någon psykiatrisk diagnos. Det handlar framför allt om ångest, depression, missbruk, bipolär sjukdom och personlighetsstörningar, till exempel emotionellt instabil personlighetsstörning. Det är viktigt att dessa besvär upptäcks och behandlas eftersom de gör det svårare att bli fri från ätstörningen.

Anorexia nervosa

Den som lider av anorexia nervosa, eller anorexi, uppfattar sig själv som överviktig även om kroppsvikten ligger på en alldeles för låg nivå. Ätande leder till stark ångest. Klarar man av att avstå från mat trots att man är mycket hungrig känner man sig därför nöjd med sig själv och får bättre självkänsla. Anorexia nervosa kan börja som en oskyldig bantningsperiod där bantningen inte upphör utan övergår i självsvält.

Kroppsliga symtom på anorexi, förutom avmagring, är exempelvis kalla händer och fötter, låg puls och lågt blodtryck, utebliven menstruation och försämrad tarmfunktion med förstoppning och magont som följd.

Psykiska symtom på anorexi är exempelvis ångest, sömnsvårigheter, hyperaktivitet, koncentrationssvårigheter, irritation, tvångsmässighet, låg självkänsla, depression och självmordstankar. Fixeringen vid kropp och vikt ökar i takt med viktnedgången. Den drabbade blir efterhand allt mer självupptagen och socialt isolerad.

Anorexia nervosa kan få mycket allvarliga konsekvenser för hälsan och i svåra fall leda till döden. Svälten påverkar bland annat vitala organ som hjärtat och kan bland annat orsaka hjärtrytmrubbningar, akut hjärtsvikt och hjärtinfarkt. Skelettet blir skörare och tänder och tandkött kan ta skada av upprepade kräkningar eller på grund av att salivproduktionen minskar och salivsammansättningen ändras vid svält.

Bulimia nervosa

Även vid bulimia nervosa, eller bulimi, finns en stark rädsla för att gå upp i vikt, men den som lider av bulimi klarar inte av att utöva en lika sträng kontroll över sitt ätande som personer med anorexi, utan hetsäter i perioder stora mängder mat – ofta just av den kaloririka typ man försöker undvika. Hetsätningen framkallar stark ångest som man försöker dämpa genom att kräkas, använda laxermedel eller vätskedrivande medel, fasta och/eller ägna sig åt överdriven motion. Bulimi börjar, liksom anorexi, ofta efter en bantningsperiod.

Känslor av misslyckande, äckel och skam förekommer ofta hos den som har bulimi, och många drabbas av depression.

Bulimi ger sällan lika svåra kroppsliga skador som anorexi. Den som lider av bulimi är i regel normalviktig eller något över- eller underviktig. Men upprepade kräkningar och användning av laxermedel kan påverka hjärta och cirkulation, störa tarmfunktionen och ge tandskador.

Dessutom leder inte kräkningar eller användning av laxermedel till att man går ned i vikt. Laxermedel verkar nämligen på tjocktarmen, medan näringen i maten tas upp i tunntarmen, där maten hamnar innan den kommer till tjocktarmen. Och när det gäller kräkningar har mycket av maten ofta hunnit passera till tunntarmen, där näringen tagits upp.

Ätstörning utan närmare specifikation, UNS

Ätstörning utan närmare specifikation, UNS, är den vanligaste ätstörningsdiagnosen. Den som får diagnosen uppfyller vissa men inte alla kriterier för diagnosen anorexia respektive bulimia nervosa. Men det innebär inte att UNS är en lindrig form av ätstörning. Den kan precis som övriga ätstörningar innebära ett betydande lidande för den som drabbas. Dessutom är det inte ovanligt att en person som fått diagnosen UNS senare utvecklar anorexi eller bulimi.

Hetsätningsstörning, BED

Hetsätningsstörning, som förkortas BED efter engelskans binge eating disorder, hör till de ospecificerade ätstörningarna. Hetsätningsstörning innebär att man hetsäter stora mängder mat, men utan att försöka kompensera det genom att exempelvis kräkas eller använda laxermedel. De som lider av hetsätningsstörning drabbas därför ofta av kraftig övervikt och i förlängningen även av högt blodtryck och diabetes.

Ytterligare ett begrepp som ibland dyker upp när man talar om ätstörningar är ortorexi – en besatthet av sunt leverne. Ortorexi är dock ingen sjukdomsdiagnos.

Varför får man ätstörningar?

Det finns troligen flera orsaker till att människor utvecklar ätstörningar: psykologiska, biologiska och sociala orsaker.

De psykologiska orsakerna handlar om vår personlighet, och även om de individuella skillnaderna är mycket stora finns det vissa personlighetsdrag som kan sättas i samband med utvecklingen av ätstörningar. Det kan till exempel vara en negativ självbild, överdriven noggrannhet, höga ambitioner, perfektionism, tvångsmässighet eller impulsivitet. Det är också vanligt att man har svårt att handskas med starka negativa känslor som exempelvis ilska.

När man talar om biologiska faktorer menar man en medfödd sårbarhet för att utveckla ätstörningar. Forskning har visat att genetiska faktorer har betydelse för risken att utveckla såväl anorexi som bulimi.

De sociala faktorerna handlar om påverkan från familj, kompisar och samhällets kvinnoideal i form av en slank och vältränad kropp – ett ideal som förmedlas till oss via tv, tidningar och reklam och som får betydelse för hur vi förhåller oss till och ser på vår egen kropp.

Ätstörningar kan utlösas av påfrestande händelser i livet.

Förebygga ätstörningar

Om du misstänker att du är i riskzonen för att utveckla en ätstörning, försök att prata med någon som du känner förtroende för. Försök också att hitta en balans i livet så att vikt och utseende inte får uppta en så stor del av tillvaron. Fokusera mindre på aktiviteter som syftar till kontroll över kroppen och mer på sådant som du tycker är stimulerande och roligt.

Egenvård vid ätstörningar

Att ta sig ur en ätstörning på egen hand kan vara svårt, och du som lider av en allvarlig ätstörning behöver få professionell hjälp. Men det finns mycket du kan göra för att hjälpa dig själv. Att erkänna för dig själv att du har ett problem och börja söka information om det är ett första steg på vägen. Med hjälp av den kan du sedan gradvis försöka förändra ditt beteende.

Litteraturtips

• Lev med din kropp (Ata Ghaderi och Thomas Parling, Natur och Kultur).
• Från självsvält till ett fullvärdigt liv (Ata Ghaderi och Thomas Parling, Natur och Kultur).
• Sluta hetsäta: Handbok för dig som vågar försöka själv (Heléne Glant, Natur och Kultur.)
• Sluta svälta: Handbok för dig som kämpar mot anorexi (Heléne Glant, Natur och Kultur).

Fråga om råd

Stockholms Centrum för Ätstörningar, SCÄ, erbjuder telefonrådgivning på vardagar.

Riksföreningen Anorexi/Bulimi-Kontakt är en ideell förening som ger stöd åt dem som drabbats av ätstörningar och deras anhöriga. Föreningen anordnar bland annat självhjälpsgrupper och har en chatt.

På Tjejzonen.se, som vänder sig till tjejer och unga kvinnor mellan 12 och 25 år, finns Ätstörningszonen med en chatt där du kan få stöd och respons på dina funderingar kring ätstörningar – egna eller andras. Ätstörningszonen erbjuder också stödsamtal och besvarar frågor om ätstörningar via mejl.

Här på Vårdguiden finns möjlighet att ställa anonyma frågor till personal inom psykiatrin i Stockholms län. Svaren publiceras på sajten. De som svarar har inte möjlighet att besvara alla frågor, så börja med att leta i svarsbanken – kanske har någon annan undrat samma sak. Vill du i stället få ett personligt svar, logga in och ställ din fråga via Vårdguidens e-tjänst Mina vårdkontakter.

Du kan dygnet runt fråga en sjuksköterska via internet och få ett personligt svar inom en timme genom att logga in på Vårdguidens e-tjänst Mina vårdkontakter.

Du kan när som helst på dygnet prata med en sjuksköterska och få råd, ring Vårdguiden på telefon 08-320 100. De som svarar kan även tala om på vilken vårdcentral du är listad.

För råd på arabiska, ring 08-528 528 38.

Sök vård

Det är viktigt att du som lider av en ätstörning så snart som möjligt får hjälp. Ju snabbare behandlingen kan komma i gång desto större är utsikterna till goda resultat.

Vuxna personer som har lättare ätstörningar behandlas på allmänpsykiatriska mottagningar. Det gäller även dem som utöver ätstörningsdiagnosen har ytterligare en psykiatrisk diagnos.

Den specialiserade ätstörningsvården tar emot patienter i alla åldrar med allvarliga ätstörningar. Dit kan du komma med remiss eller söka själv. Behandlingen ges antingen i öppenvård, dagvård eller heldygnsvård, då du under en period bor på kliniken.

Den specialiserade ätstörningsvården bedriver ingen akutverksamhet. I akuta lägen kontaktar du en psykiatrisk akutmottagning.

Undersökning vid ätstörningar

Läkaren ställer diagnosen både utifrån kroppsliga och psykiska symtom. För att få en ätstörningsdiagnos ska man uppfylla diagnoskriterierna för respektive ätstörning såsom de formuleras i de internationellt använda psykiatriska diagnosmanualerna DSM eller ICD.

Behandling av ätstörningar

Trots att det forskats mycket i ämnet finns det i dagsläget ingen behandling som visat mycket goda resultat för det stora flertalet patienter med anorexia nervosa. Vid bulimia nervosa och hetsätningsstörning, BED, har behandling med kognitiv beteendeterapi, kbt, visat bra effekt. Vid övriga ätstörningar utan närmare specifikation, UNS, ges samma behandling som vid anorexia alternativt bulimia nervosa beroende på vilken av de två diagnoserna som bäst beskriver patientens problematik.

Nutritionsbehandling

Alla som har en ätstörningsdiagnos behöver få professionell hjälp med att få ordning på sitt ätande. En dietist kan ge kunskap om vilka livsmedel och hur ofta man bör äta samt vad som är en normal måltid.

Kognitiv beteendeterapi

Kognitiv beteendeterapi, kbt, är en form av psykoterapi som har visat goda resultat vid behandling av bulimia nervosa och hetsätningsstörning, BED. I behandlingen försöker man komma fram till vilken funktion hetsätningen fyller i den drabbades liv. Det kan till exempel vara ett sätt att hantera negativa känslor, och då behöver man få hjälp med att hitta mer konstruktiva sätt att handskas med sina känslor.

Behandlingen ger kunskaper om hur kroppen fungerar och hjälper patienten att skaffa sig normala matvanor. Den syftar också till att stärka självkänslan och hänga upp den på andra saker än vikt och figur.

Vid hetsätningsstörning ges behandling med kognitiv beteendeterapi framför allt i grupp.

Kbt-behandling av anorexi liknar på många punkter den som ges vid bulimi eller hetsätningsstörning. Men då de som lider av anorexi ofta är negativt inställda till behandling är motivationshöjande inslag viktiga i behandlingen.

Internetbehandling

Kognitiv beteendeterapi via internet passar vuxna som lider av bulimia nervosa eller hetsätningsstörning. Studier har visat att upp till hälften av patienterna blir helt friska efter behandlingen och att ännu fler blir avsevärt bättre.

Mandometermetoden

I behandlingen enligt Mandometermetoden får den som lider av ätstörningar lära sig att känna igen sina egna signaler för hunger och mättnad för att på så sätt kunna normalisera sitt ätbeteende. Med hjälp av värme och vila dämpas den ångest som uppstår efter en måltid. Metoden omfattar också ett program som syftar till att bygga upp patientens sociala liv och öka hennes självförtroende.

Mandometermetoden används vid behandling av såväl anorexi och bulimi som ätstörning utan närmare specifikation, UNS.

Läkemedel

Inget läkemedel har visat sig vara effektivt mot de fysiska och psykiska symtomen vid anorexi. Vid bulimi däremot har antidepressiva läkemedel visat sig ha bra effekt som ett komplement till annan behandling.

Depressiva tillstånd och tvångssyndrom är vanligt förekommande vid alla ätstörningar och bör behandlas med antidepressiva läkemedel. En avmagrad person kan dock ha svårt att tillgodogöra sig läkemedlet.

Du som är anhörig

Du som är anhörig kan också behöva stöd. Det kan du till exempel få från Riksföreningen Anorexi/Bulimi-Kontakt, en ideell förening som ger stöd åt dem som drabbats av ätstörningar och deras anhöriga. Föreningen anordnar bland annat föreläsningar och informationsträffar för anhöriga.

Kunskapscentrum för ätstörningar, KÄTS, anordnar föreläsningar om ätstörningar för anhöriga, närstående och drabbade. De erbjuder också utbildningar för anhöriga till personer som drabbats av ätstörningar.