Adhd

Adhd är en förkortning av engelskans attention deficit hyperactivity disorder, som på svenska översätts med uppmärksamhetsstörning med överaktivitet. Man räknar med att 2–5 procent av alla barn i skolåldern har adhd. Det är sannolikt vanligare hos pojkar än hos flickor. Men flickor är ofta mindre motoriskt överaktiva och mindre utagerande än pojkar. Ibland missas diagnosen hos flickor på grund av den något annorlunda symtombilden.

Mer än hälften av dem som har fått diagnosen adhd som barn har ännu i vuxen ålder så pass allvarliga symtom och funktionsnedsättningar att de uppfyller kriterierna för diagnosen. En del barn med adhd av lindrigare slag växer ur sina svårigheter. Det antas bero på en något försenad mognad av hjärnan.

Det är inte alla med adhd som är överaktiva. En del kan som barn beskrivas som långsamma och dagdrömmande. Med åldern minskar oftast den synliga överaktiviteten och vuxna brukar i stället beskriva en känsla av inre rastlöshet. Problem med uppmärksamheten är det som kvarstår längst och ofta orsakar de största svårigheterna i vardagen, till exempel när det gäller att organisera, planera och genomföra olika aktiviteter.

Hos personer med adhd har man kunnat se minskad aktivitet i de delar av hjärnan som styr uppmärksamheten, hjälper oss att kontrollera våra impulser och vara lagom aktiva. Ärftlighet anses vara den viktigaste förklaringen till adhd, men hjärnans utveckling påverkas också av barnets upplevelser och erfarenheter. Vissa barn får störningar i hjärnan under fostertiden, vid förlossningen eller under de första levnadsveckorna, men den typen av skador är en ovanlig orsak till adhd.

Hur man som vuxen upplever sin funktionsnedsättning beror på hur svåra symtom man har och hur mycket stöd och hjälp man har fått under sin uppväxt. Barn med adhd som inte blir uppmärksammade och får hjälp riskerar att misslyckas i skolan och kan få allvarliga problem med att anpassa sig socialt – särskilt i de fall ett utagerande beteende förekommer samtidigt med adhd. Som vuxna riskerar de att drabbas av depressioner, ångest, missbruk, utmattningsreaktioner, relationsproblem och svårigheter med att klara arbetsliv, ekonomi och vardagssysslor. Med rätt stöd och hjälp från omgivningen behöver inte funktionsnedsättningen bli till ett allvarligt handikapp.

Symtom vid adhd

Tre typiska symtom för adhd som kan förekomma var för sig eller i kombination är:

• Uppmärksamhetsstörning. Personer med adhd har svårt för att lyssna till vad andra säger, uppfatta instruktioner i flera led och komma ihåg. De störs lätt av det som pågår runtomkring dem och kan ha svårt för uppgifter som kräver uthållighet, till exempel läsning eller enformiga arbetsmoment. Det händer ofta att de tappar bort saker som de behöver för att kunna utföra olika uppgifter eller delta i aktiviteter, till exempel läxböcker, pennor, nycklar eller mobiltelefon.
• Överaktivitet. Den som har adhd har ofta svårt för att sitta stilla längre stunder och springer kanske omkring och klättrar på ett sätt som inte är lämpligt för situationen. Överaktiviteten brukar minska med åren. Som vuxen har man lärt sig att sitta kvar på sin plats men behöver kanske ändra sittställning ofta, vicka på fötterna eller fingra på något för att klara av det. Många vuxna med adhd känner sig rastlösa och otåliga när de inte får tillräckligt med stimulans. Samtidigt kan de ha svårt att klara vardaglig stress och flera arbetsuppgifter på en gång. Det är inte ovanligt att personer med adhd övergår från att vara överaktiva som barn till att bli passiva som vuxna. De kan då ha svårt att sätta i gång med och avsluta olika arbetsuppgifter eller sysslor.
• Impulsivitet. Man handlar snabbt utan att tänka efter, har svårt att behärska sig och att klara motgångar. Känsloläget pendlar snabbt upp och ned.

Det är vanligt att personer med adhd även har andra problem som hänger ihop med funktionsnedsättningen. De kan vara:

• motoriska problem och svårigheter att ta in, samordna och tolka sinnesintryck
• inlärningsproblem, läs- och skrivsvårigheter
• svårigheter i kontakten med andra människor – man hamnar lätt i konflikt
• låg självkänsla
• ångest och depression
• sömnsvårigheter och problem med att varva ned på kvällen
• brister i tidsuppfattningen – man kommer ofta för sent eller för tidigt till bestämda möten.

Leva med adhd

Personer med adhd behöver en strukturerad och förutsägbar vardag med tydliga förväntningar, gränser och konsekvenser. Tekniska hjälpmedel som kan vara ett stöd för minnet, till exempel en smart phone med olika appar, underlättar i många situationer.

Fråga om råd

Har du frågor om adhd? Kanske har någon annan undrat samma sak. Leta upp din fråga eller ställ en egen fråga till personal inom vården. De som svarar har inte möjlighet att svara på alla frågor.

Du kan dygnet runt fråga en sjuksköterska via Vårdguidens e-tjänst Mina vårdkontakter och få ett personligt svar inom en timme.

Du kan även dygnet runt prata med en sjuksköterska och få råd. Ring Vårdguiden på telefon 08-320 100. De som svarar kan även tala om på vilken vårdcentral du är listad.

För råd på arabiska, ring 08-528 528 38.

Sök vård

Om du misstänker att du själv, ditt barn eller någon annan i din närhet har adhd kan du ta kontakt med din vårdcentral, skolhälsovården eller din lokala psykiatriska mottagning.

Du kan kontakta vissa mottagningar och beställa en tid via Vårdguidens e-tjänst Mina vårdkontakter.

Utredning vid adhd

För att ta reda på om ett barn eller en vuxen person lider av adhd görs en utredning som bygger på information från olika håll. Man intervjuar till exempel barnet eller den vuxne själv, föräldrar, make/maka och personal på skolan eller arbetet för att se hur personen fungerar i olika miljöer. Olika psykologiska tester, bedömning av arbetsterapeut, sjukgymnast och specialpedagog kan också ingå. När man utreder en person för adhd är det viktigt att undersöka om han eller hon också lider av andra psykiska besvär. Det är vanligt, framför allt bland vuxna med adhd.

Vid utredning av vuxna görs en bedömning både av personens nuvarande situation och de symtom och funktionsnedsättningar som har funnits i barndomen. För att en person ska kunna få diagnosen adhd i vuxen ålder måste han eller hon ha haft vissa symtom och funktionsnedsättningen redan som barn.

Behandling vid adhd

Det går inte att bota adhd, men man kan underlätta vardagen för den som är drabbad. När det gäller barn och ungdomar kan man behöva anpassa skolmiljö och pedagogik, träna sociala färdigheter och utbilda föräldrarna i att bemöta sitt barn på ett konstruktivt sätt.

Läkemedel

Det kan också bli aktuellt med läkemedel, i första hand med centralstimulerande läkemedel i låga doser. Läkemedlen ökar förmågan till uppmärksamhet och koncentration och gör det lättare att kontrollera impulser och överaktivitet.

Arbetsterapeut

En vuxen med adhd kan förutom behandling med läkemedel också behöva hjälp med att strukturera och planera sin tillvaro för att få vardagen att fungera. Här kan en arbetsterapeut vara ett bra stöd, liksom även vissa tekniska hjälpmedel som gör det lättare att hålla tiden och komma ihåg sådant som måste göras. Från kommunen kan man få praktisk hjälp med vardagssysslor som att handla eller städa. Ett annat exempel på stöd är anpassning av arbetsplatsen.

Kbt

Psykoterapi, i första hand kognitiv beteendeterapi, kbt, kan enligt vissa forskningsstudier förbättra förmågan till problemlösning, planering och organisering av tillvaron. Inriktningen på kbt behöver vara särskilt anpassad för personer med adhd. För att terapin ska fungera är det viktigt att terapeuten har kunskaper om adhd och kan anpassa behandlingen efter patientens speciella förutsättningar, till exempel ett nedsatt arbetsminne. Det finns ett par olika varianter med visad effekt.

Regionalt vårdprogram adhd

Du som vill läsa mer om hur man inom Stockholms läns landsting arbetar med utredning, diagnostik och behandling, kan ta del av det regionala vårdprogrammet Adhd, lindrig utvecklingsstörning och autismspektrumtillstånd hos barn, ungdomar och vuxna.