Respiratorbehandling

Respiratorbehandling kan ges vid allvarlig andningssvikt eller när luftvägarna inte är fria. Respiratorn hjälper till med andningen och ser till att syrgas kommer in i kroppen och att koldioxid lämnar kroppen, precis som när du själv andas på vanligt sätt.

Vissa sjukdomar kan leda till att man behöver hjälp av en respirator för att kunna andas. Det kan till exempel vara svår astma, svår lunginflammation, struplocksinflammation eller kroniska lungsjukdomar som till exempel cystisk fibros eller kroniskt obstruktiv lungsjukdom, kol. Muskel- och nervsjukdomar som påverkar andningsmuskulaturen kan också göra att man behöver behandlas i respirator.

Vid allvarliga olycksfall och skador kan behandling i respirator bli nödvändig.

Om du ska opereras och får narkos hjälper respiratorn till med andningen under operationen. Efter en mycket stor operation kan du behöva andningshjälp via respirator under några timmar.

Hos mycket för tidigt födda barn är det vanligt att andningen inte fungerar tillräckligt bra och barnet kan därför behöva hjälp av en respirator.

Förberedelse för respiratorbehandling

Ofta är det en allvarlig sjukdom eller olycka som gör att man behöver behandlas i respirator. Behandlingen sker plötsligt och kan sällan planeras i förväg.

Om det är möjligt får du information om behandlingen i förväg, annars ges informationen så snart det är möjligt.

Så går respiratorbehandling till

En respirator kan kopplas till kroppen på olika sätt:

• Ett plaströr, en så kallad tub, förs ned i luftstrupen genom munnen eller näsan.
• En andningskanyl förs in i luftstrupen genom att ett snitt görs på halsens framsida. Den metoden kan användas om du ska behandlas i respirator under en längre tid. Kanylen ger mindre obehag än en tub och du kan äta och dricka med kanylen på plats.
• En larynxmask förs genom munnen och placeras bakom tungan över luftstrupens öppning. Metoden används ofta vid operationer som inte tar längre tid än ungefär en timme.
• En andningsmask över bara näsan, eller näsa och mun.

När respiratorn är inkopplad sköter den andningen och ger luft till lungorna. Läkaren kan styra andetagen och bland annat bestämma hur ofta andetagen ska tas och hur stora de ska vara. Det går också att ställa in respiratorn så att du andas själv, men respiratorn stöder din egen andning.

Effekten av respiratorbehandlingen kontrolleras genom:

• ett blodgasprov som bland annat mäter hur mycket syre och koldioxid som finns i ditt blod
• syremättnaden som mäts med en klämma som sätts på ditt finger
• att mäta hur mycket koldioxid som finns i din utandningsluft.

Om du kopplas till respiratorn via en tub i luftstrupen kan du inte prata eftersom tuben ligger mellan stämbanden. Med en del andningskanyler går det att prata, men det innebär vissa problem.

Ofta får du lugnande läkemedel under respiratorbehandlingen för att slippa känna obehag. Om du är nedsövd eller medvetslös behöver du inget extra lugnande medel.

När en respiratorbehandlad patient vaknar kan han eller hon bli förvirrad eftersom tuben i luftstrupen gör det omöjligt att tala. Plaströret tas bort så fort patienten klarar att andas själv, vilket vanligen sker inom några minuter.

Efter respiratorbehandling

Respiratorbehandling i sig kräver ingen speciell eftervård. Men många gånger kan det allvarliga sjukdomstillstånd som gör att man behöver behandlas i respirator kräva både lång och avancerad eftervård.

Fråga om råd

Undrar du över något inför eller efter respiratorbehandlingen? Du kan alltid kontakta mottagningen som ska behandla eller har behandlat dig.

Du kan också dygnet runt fråga en sjuksköterska via internet genom att logga in på Vårdguidens e-tjänst Mina vårdkontakter och få ett personligt svar inom en timme.

Du kan också när som helst på dygnet prata med en sjuksköterska och få råd, ring Vårdguiden på telefon 08-320 100. De som svarar kan även tala om på vilken vårdcentral du är listad.

För råd på arabiska, ring 08-528 528 38.